tjugofem - you ain't livin until you're lovin'

För ett tag sedan hörde jag någon säga att kärleken gör dig inte blind, den får dig att se världen.

Jag sitter på mitt golv och lyssnar på soul som får mig att vilja svänga på höfterna, ryckas med och dansa lite. I några dagar har jag inte känt annat än kärlek, en kärlek som öppnar världen för mig. Allt är i lite starkare färger, mer bubbligt, leende och vackert. Den första skoldagen. Busschauffören som väntar på den gamla herren som springer längst spårvagnsspåret. Den perfekta portföljen på Emmaus. Höstens intåg. 

Emma och Hanna är tillbaka i staden. Det är nog en stor anledning till min färgrika värld. När vi vandrar längst göteborg gator, dricker kaffe, handlar klänning(ar), hoppar in på hagabion för tortellini som får smaklökarna att slå piruetter och bara ler mot varandra. Då känns det som om det är hela världen som ler mot mig. Strindberg skrev i Doktor Glas om den speciella auran som omger förälskade kvinnor. Den Auran har omgett oss de senaste dagarna.

Imorgon när jag vaknar kommer min redan utvalda outfit hänga på och vänta på mig, redo att leda mig genom min första skoldag. Hoppas jag hittar fler fina människor  som får mig att se världen ännu mer som den ska vara.

soul, motown etc.


tjugofyra - try to hold it together till our friends are gone

Enligt alla parametrar måste min känslomässiga utveckling ligga på ungefär samma nivå som en femåring. Jag är naiv, blågd och tror det bästa om människor. Detta leder till ett slag i ansiktet varje gång jag möter den bistra hårda världen. Smärtan från slaget varar aldrig tillräckligt länge. Jag reser mig upp och fortsätter se världen genom blåa ögon.

Jag tycker det är fint. Det gör jag verkligen. Det finns redan för många cyniker omkring mig och världen behöver inte en till. Men Ibland önskar jag att jag kunde skaffa mig en hårdare yta. En skyddande stålballong.

Jag behöver inte ett hopp som ständigt släcks och tänds på nytt. Ett hopp som jag själv måste släcka genom att ge mig själv en redogörelse utav verkligheten. Trots ständiga, ständiga redoörelser så tänds hoppet hela tiden, gång på gång. Det är så fruktansvärt frustrerande. Ett förkylningsvirus jag aldrig blir av med.

Nu åker jag tll Paris. Iväg från min barnsliga hjärna. När jag kommer hem ska jag vara färdig med det här. Livet har för mycket att erbjuda. Det räcker nu.


Förresten finns The Nationals nya album på spotfy och Matt Berningers röst kombinerat med ett otroliga texter kryper in under min hud.  The National – High Violet


tjugotre - You know you have a permanent piece of my medium-sized American heart

Kodachrome har tydligen dött ut.

Så går det när man klipper sig, blir med lägenhet, jobb och pluggar statsvetenskap. Jag samlar på mig vuxenpoäng helt enkelt. Det kommer säkert att ske återupplivningsförsök, men under tiden hänvisar jag till http://lattemorsorna.blogg.se.

Här är lite låtar som är perfekta att pussas till. Jag tror att det kan vara utmärkta om du vill skära dig i armarna eller gråta med. Skönt när ett ting kan vara bra på flera olika saker, mångsidight. puss

tjugotvå - I'm going back home to the west coast

Att fika på ett solfyllt torg och vandra på en isfylld byfjord.



Det är vad man kan hitta på i Uddevalla.
och dricka te, massor utav te.  

Coconut Records – West Coast


tjugoett - lean in close to my record player on the floor, so this is what the volume knob's for


Våren har kommit in i mitt liv med stormsteg, föreläsningarna har gått tillbaka till en betryggande gymnasienivå och snön droppar från taken. Jag har plötsligt all tid i världen för att diskutera deal brakers, dejtingsajter och nya tappningar på "fångad av en stormvind" i solen på Haga Nygata.

Den senaste tiden har dimmiga modevisningar med bjudvodka blandats med skivspelande på Jazzhuset och middagar med fina vänner.

Ja för att sammanfatta det hela så är livet ganska skönt, bortsett från små slängar av manodepressivitet men det är inget som inte choklad och solsken kan råda bot på.
Igår var ännu en sådan dag.

Jag mötte mamma i soliga Linné. Vi minglade runt på lägenhetsvisningar och fick skjuts av mäklare. Efter en stor söndagsbrunch med en oändlig våffeltillgång så vandrade vi förbi bion. Klockan var 16.17 och 16.15 började en film som hette "A single man". Planchen såg fin ut men vi hann inte läsa vad den handlade om utan köpte biljetter och fnissade in lagom till reklamen övergick till SFs välkända truddilutt.

Och vilken vacker film Tom Ford hade skapat. Mode, fotografi och skådespelare samarbetade till en röra utav ögongodis. Att inte Colin Firth fick en oscar inatt är för mig fortfarande oförståeligt.









tjugo - I've got sunshine, on a cloudy day



gif maker 



gif maker
The Temptations – My Girl

Egentligen är pojkvänner helt överflödiga när det finns paketlösningar som Marie. Jag får dans, romantiska alla hjärtans dag -middagar på Hagabion, biobesök samt mysiga skednätter. Allt i en härlig lyxförpackning och till priset av en. 

På lördag fyller jag år! Då ska vi äta kakor och "doing the mess around" värre är Ray Charles någonsin kan ha förutspått.


nitton - don't play with me cause you're playing with fire

Igår var jag på Beatlesfest. Ett koncept som inte kan gå fel. Det gjorde det inte heller. Jag har alltid varit en förespråkare för klubbnätter framför hemmafester. Men såhär på ålderns höst har jag börjat förstå det underbara i god dricka i fint sällskap. Trevligt sällskap kan behövas, speciellt under kalla februarinätter. Extra fint är det när värden med ypperlig musiksmak.

Idag har jag varit hemma i Uddevalla. Ätit god mat och beskådat tantsnusk på Sagabion. Med lite Shirelles och Beach Boys i soundtracket så kan tantsnusk funka ganska fint.

Hittade en Arctic Monkeysskiva i röran på mitt rum. Jag kan inte förstå varför jag införskaffat den. Jag gillar ju inte Arctic. Den var fortfarande inplastad. Men ett rockigt omslag hade den.  


Nu ska jag leta lägenhet bland snuskgubbarna på blocket. Ni kan ju lyssna på lite Stones eller Donovan så länge. God kväll.

Ps. Mamma kom precis in och gav mig en ”The times they are a-changin”-LP. (Jag hade tagigt den av henne. Hon tog tillbaks den. Men nu fick jag den för att ”hon hade den redan på skiva”). Samtidigt pratade hon om hur mysig han var och hur töntigt Anna Järvinen sjöng på På Spåret. Ibland är jag min mors dotter så mycket att det är läskigt.


Arton - I'm happy just to dance with you

Idag fick jag ett brev med blommor och söta katter, det var från mamma som tyckte det skulle vara ypperligt fint med kakor, middag och bio på lördag. Världens bästa mamma!

Nästa höjdpunkt blev att Jasmine hade satt upp mig och Marie på gästlistan tills imorrn, dans är fint, och de med de extra slantarna ska jag unna mig lite findricka.

Sist men inte minst så hade Eva köpt en julklapp till sig själv på TVshop (!) Zuma träningsvideo. Man fick maracas på köptet och det gälde att skaka på höfterna och vifta på armarna som aldrig förr. Det har jag, Marie och Eva gjort hela morgonen.



Efter en genomläsning av mina få blogginlägg så märkte att detta har kommit att bli en "hur jag spenderar mitt ointressanta liv" -blogg, vilket jag absolut vill unvika. Jag lovar att bättra mig och skriva om mer världsliga ting, som t.ex. hur otroligt vacker Anna Karina är i Godards "Vivre sa vie". Njut ni av henne medans jag studerar och lär mig om Marx liv och teorier.








sjutton - you shouldn't let other people get your kicks for you

Några dagar i mitt liv.

I tisdags hade jag föreläsning, fikade med mitt finaste indiska ljud på Villa villerkulla och åkte till Bengans för att lyssna på Joel Alme. Den mannen sätter verkligen göteborgspop i nytt perpektiv med sin starka och känslomässiga röst.

I onsdags uttnyttjade jag kbts internet och planerade att lära mig lite om stora ekonomiska tänkare. Tyvärr hade någon i min klass hunnit före till boken och jag var sugen på chai latte, och tröstshopping. Så jag tog en tur i göteborgs skivaffärer innan jag avslutade dagen i shoppingens himmelrike, movieline. En James Stewart -box med fem filmer (tänk hur många timmar söthet det blir, eller ja de flesta av dem är Hitchkock filmer, men James är ju söt) för 149 riksdaler. Ovanliga klipp och intevjuer med Beatles för 39:- Åh Movieline! Så mycket glädje du skänkt mig under åren.

I torsdags var vi tillbaka i dansens och vinets himmelrike, jazzhuset. Tyvärr var DJen en stor besvikelse, men inne i det lilla rummet spelade Emma fina låtar, och det går fint att dansa där med. Om ett tag ska jag spela skivor under discokulan på jazzhuset, det kommer se ut ungefär såhär.



sexton - When I'm sixty-four

Idag har jag tampats med extraprisletande damer på Netto, lagat lasange, frusit in lunchlådor, suttit i en saccosäck och lyssnat på jazz. Nu är det vidare för ett kvällsäventyr till bollebygd med svartvita filmer. Det är nog lika bra att jag pensionerar mig direkt.

Förresten så älskar jag min nya vippiga klänning, ryamattor och dans mellan röda väggar.


femton - Move over Darling

Det är så kallt ute att jag har tår som känslolösa stenar, svidande kinder och röda öron. Snön överallt gör att varje tripp utanför dörren blir en balansgång i jakt på grus och snöfria platser. Det blir en del innetid. Inte mig emot jag skulle kunna spendera hela vintrarna med svartvita filmer och spenatlasange.

Mina vänner håller dock inte med om detta utan tar med mig ut på små äventyr ibland. Över nyår var vi på äventyr i Paris. Där rotade vi igenom gamla kläder, kyrkor och kartböcker.

Igår var Katta här och drack vin. Vi tittade på pojkar, pratade ytliga ting och löste livets stora frågor. Hon bättrade på mitt självförtroende genom att säga att jag var visst var fin nog att få en brunhårig Beatlespojke med skjorta. Jag bestämde mig för att lägga ner alla deppfasoner och tro på henne. Nu nöjer jag mig inte förrän jag hittar en pojk med pottfrilla vars blick bara skär rakt in i mig.

För att avsluta detta kärleksfulla vinterinlägg vill jag ge er en bild som jag råkade springa på häromdagen. Jag får hjärtklappling. Vet inte vad jag ska ta vägen. Har. Aldrig. Blivit. så. Upphetsad. Av. En. Bild.

PS. Här är en liten spellista i all enkelhet som kanske kan göra er vinter lite varmare.


fjorton - Itchycoo Park

Inatt spökade tankar och kaffé i mitt huvud och jag sov dåligt. För att kämpa undan de värsta stressdemonerna så gick jag upp och läste lite böcker inför nästa veckas seminarium. Fint med en sak mindre att tänka på.

Nu sitter jag här och tittar ut över ett kallt vintergöteborg där den blåa himlen för en gångs skull har vunnit kampen emot molen. Art & Paul sjunger om en en man som dog för friheten och det är så fint så jag vet inte vad jag ska ta mig till.

I söndags var det åtta år sedan George Harrison dog.

George och Bob. 

 
Under några år av sitt liv kunde han benämna sig som den lyckliga maken till den otroligt vackra Patty Boyd.

Tack för allt fin musik.
http://seattletimes.nwsource.com/photogallery/george_harrison/


Nu är det dags för dusch, Marieväckning och skola.


tretton - fyra små apor hoppade i sängen

Tydligen bloggar jag i genomsnitt var tredje vecka, det känns ganska vettigt. Det är väl ungefär så mycket ni orkar läsa om mig.

Min fastighetsskötare kände att det var nödvändigt att ringa och be om tillåtelse att gå in i en lägenhet som jag inte bor i, trots att det var jag som bad honom göra det. Nu kan jag inte somna om. Ligger istället här här med hals och huvud -ont. Hoppas jag inte har fått något sviningt, det vore ganska tråkigt eftersom det är musiquiz ikväll.

Inatt drömde jag om jättekonsktiga saker, en fantasysaga fylld av trollkarlar, stora brandgula björnar, flygande människor och läskiga lampor. Tolkien släng dig i väggen!

Jag har ett ganska upptaget liv. På måndagar spelar jag pingis, på tisdagar lär jag mig om musik, på onsdagar kollar jag på tv, på torsdagar dansar jag, på fredagar dansar jag, på lördagar dansar jag, på söndagar äter jag familjemiddag och tänkte börja spela schack med. Passar jag mig inte springer jag snart rakt in i väggen.

Här är lite bilder från gårdagens pingisträning:





En sportig tävlingsmänniska som mig blir riktigt sura när de åker ut.

tolv - all the party people dancing for the indie star

Här ligger jag på en ryamatta med Arnolds stela terminatorstämma i bakgrunden. Det är så vi festar i Göteborg.

Det är kallt ute, varje gång jag lämnar lägenheten så sprids luften av ånga från min andedräkt. Min ena vante försvann någonstans i röran på sejdeln och min ena hand blir alltid kall efter cykelturer.

Jag är inte så trött och borde lämna den trygga värmen och mjuka ryamattan för halloweenäventyr, men jag ids inte. Det slutar ändå bara med matturer till seveneleven och pinsamma uppraggningsförsök av utklädda män som tror att de har något att ge i jämförelse med Ben & Jerry. Tur att det är vinter så jag inte behöver se att de faktiskt har linnen under sina jackor. Det borde inte vara tillåtet att sälja linnen till män.

Häromnatten vandrade jag och Marie hem efter att ha sett (500) days of summer och vi upptäckte plötsligt att hösten har kommit och i ett duggregn på haganygata var den vackrare än någonsin. Nästan lika vacker som kvällar på jazzhuset, calles korv och rödvinsläppar.


Hur coolt det än må vara att ligga på golvet så är det dags för mig att stänga av teven för att ersätta Arnold med något mer uppskattat typ http://open.spotify.com/track/4fS8DhYo5NcBhHN7VLDQL2

hasta la vista, baby

elva - it's like someone spilled a beer all over the atmosphere

Jag har alltid trott att med hösten kommer regnet, dysterheten, framtidsångesten och alla de jobbiga känslorna. Men ju längre hösten pågår desto mer avlägset blir allt det där jobbiga.

Livet är utomordentligt när jag sitter här i min röda saccosäck och tittar på de soliga hustaken på andra sidan gatan.

Tack sötMarie (stackars hennes svullna fot) för att du är så mysig att hänga med, och sötEllie. Och såklart Eva som låter mig bo här, utan det erbjudandet hade jag antagligen blivit apatisk för att skydda mig från den dystra verkligheten.

Nu ska jag ta min cykel på en sväng runt ett bitande kallt men soligt Göteborg.


http://cargocollective.com/learnsomethingeveryday


tio - I want life in every word to the extent that it's absurd

Jag packade min fina röda resväska och begav mig nio mil söderut, till en liten tvåa på linnegatan för ett tag sen, där fastnade jag.

Hur ska jag hinna åka hem när jag spenderar 90% av min tid och budget på caféer och de andra 10% till dans och lite jobb när det vill till sig?

Synd att jag måste hem och hämta min vinterjacka snart, för vinden börjar bli kylig här på västkusten.

PS. Postal Service låt Clark Gable har en sådan text som får mig att känna igen mig, bli ledsen och glad allt på samma gång.


nio - I gaze beyond the rain-drenched streets to England

London

Brick Lane, Punk och Abbey Road. Så mycket mer behövs det inte. JP, Marre Sandra, malin och Ade.. (... ngt arty frenchy) ses under Eifeltornet på nyårsafton.



























 

Jag är så dålig på att blogga men det är fint här hemma. Vi har dansat till Håkan, på underjorden och under en röd discokula på röda sten. Nu är jag trött i fötterna efter second hand -shopping och kakätning med Marie. Jag vilar i hennes hennes soffa nu med Mr Sinatra sjungandes för mig. Jobbar hela vecka och orkar inte åka hem, Marie ska iväg ett tag och har överlåtit sin nyckel till mig. Finaste tjejen


åtta - so just blow your mind

Något har gått väldigt snett med världen det senaste. Ungdomar dödar varandra, barn utnyttjas och bomber faller över oskyldiga. Det är inte bara den stora världen som har en svacka, även våra små världar hoppar upp och ner som studsbollar.

Så till er alla som någon gång känt er lite ur gängorna, här kommer Karins uppmuntringstips!

Det finns musik. Och så finns det Musik. Musik som kan ge gåshud över hela kroppen, musik som kan få dig att tänka och känna. Här är några låtar som aldrig misslyckas med att få mig att se lite ljusare på tillvaron.

Simon and garfunkel - The 59th Street Bridge Song (Feelin’ Groovy)

Tänk att 1,50 minuter kan innehålla så mycket "må bra". Jag kan inte låta bli att börja digga när jag hör den, det spelar ingen roll om det är på bussen eller i Icakön.

"Slow down, you movin' too fast
You gotta make the moment last
Just kickin' down the cobblestones
Lookin' for fun and
Feelin' groovy"


Do you believe in magic – The Lovin Spoonful


"Do you believe in magic in a young girl's heart
How the music can free her, whenever it starts
And it's magic, if the music is groovy
It makes you feel happy like an old-time movie
I'll tell you about the magic, and it'll free your soul"

Texten är helt underbar. Denna fras är som en liten personifiering av mig. Gamla filmer och bra musik är som magi, det frigör själen och kan göra mig glad igen. Låten handlar inte bara om mig, utan hela den känslan som jag försöker förmedla.

Sist men långt ifrån minst på den här listan kommer självklart Håkan Hellström. På klubbar, Gator och i Soffor. Ja, när en av Håkans fartfyllda låtar börjar spelas så blir jag helt varm inombords och det är omöjligt att inte dansa. 

Ge och få uppskattning. Det här låter lite flummigt. Men det slog mig när Marie skrev hur glad hon blev för en bild. Ingen stor händelse men det fick mig att förstå det superbra med uppskattning. En vän blir glad av något jag gör. Denna vän berättar för mig hur mycket hon uppskattade min handling. Jag blir glad igen för att jag gjorde min vän glad osv. Det hela binds ihop till ett kretslopp av gladhet..

Sol.
Vad jag förstår så är det någonslags vitaminer i solen som får oss människor att må bättre. Jag tror min kropp älskar de vitaminerna. Min näsa vänds alltid mot solen, precis som blommor gör, jag blundar och drömmer mig bort i den varma mysigheten.

Solklara uppmuntrare är även: Fina filmer med lyckliga romantiska slut. Vara med de människor man tycker om. Fet, salt åderförkalkande mat. Nu blev jag trött på att blogga. Jag ska gå och klappa min katt. Hej då.


PS. På onsdag åker jag, Jenny, Maria och en Skellefteåbrud med fint hår till London. Väldigt impulsivt och jag har egentligen inga pengar men ett litet äventyr är precis vad jag behöver.


sju - diamonds on the souls of her shoes

(Det här skulle egntligen publicerats den 26:e men sen ringde det på dörren och jag fick fullt upp)
Lyssna för en förhöjd läsupplevelse;



Idag fyller världens bästa mamma sextio. Jag gjorde glada gubbar av tomater på hennes smörgåsar, skummade mjölken till kaffet extra noga och väckte henne med en vacker sjönsång.  

I ett av paketen fick hon Paul Simons skiva Greceland, både jag och mamma tycker det är en väldigt fin skiva. Efter frukosten blev vi väldigt trötta så vi satte på skivan och la oss i hennes stora säng och lyssnade en stund.



Mamma och blommor i Golden gate park, San Fransisco 


sex - come, come, nuclear bomb

Ni vet ibland när man drömmer sig bort, och med stor säkerhet beslutar om sitt nya, förbättrade och sundare liv, men fem minuet senare finner sig själv framför datorn med en chokladkaka i handen?

Idag vaknade jag till en sådan morgon. På agendan stog ett minskat alkohol och kalori -intag samt en vuxen och vettig livsstil. Hur underbart det än är att dansa i gamlestans industriområden, så är jag för gammal för att komma hem nio på morgonen.

Jag fixade till mitt CV och personliga brev. Därefter traskade jag och mamma ner till Uddevalla Centrum (en äkta metropol). Tog en fika i solskenet och vidare för att spendera våra surt fördärvade slantar. Under dessa måndagsbravader hann jag lämna ut 5 st CV (jag hade satsat på några fler, men "bättre fem än inga", tänkte jag positivt). Jag hann även samla på mig vuxenpoäng genom att inhandla fina trägalgar.


Bruden med stora planer.

Jag gick hem och lyssnade på Plans och gav mig själv en rejäl dos av en Tea Tree Ansiktsmask då min hy har tagit stryk av mitt rutinfria leverne.


Allt var fridfullt tills en tidsinställd bomb slog ner i min hjärna. Jag har hört den ticka ett tag nu, men trodde inte effekten skulle vara så förödande.

Under tiden som resenär så var aldrig en dag tråkig. Livet var fullt utav nya intryck, möten och äventyr. Sen jag kom hem har sommaren varit intensiv med festivaler, fester och vänner. Men nu plötsligt kändes det som det var över. Min plan för hösten sket sig. Jag som skulle jobba och spara pengar till  en kommande tågluff. Allting kändes så fruktansvärt meningslöst. De här känslorna skrämmer mig, då  jag är oftast en glad och harmonisk person och jag hoppas verkligen att det är PMS och hormoner som talar.

Jag blev precis erbjuden en liten etta i Göteborg billigt. Men mitt liv kommer antagligen inte kännas mer sorterat där, än det gör en timme längre bort...

Tidigare inlägg
RSS 2.0