För ett tag sedan hörde jag någon säga att kärleken gör dig inte blind, den får dig att se världen.

Jag sitter på mitt golv och lyssnar på soul som får mig att vilja svänga på höfterna, ryckas med och dansa lite. I några dagar har jag inte känt annat än kärlek, en kärlek som öppnar världen för mig. Allt är i lite starkare färger, mer bubbligt, leende och vackert. Den första skoldagen. Busschauffören som väntar på den gamla herren som springer längst spårvagnsspåret. Den perfekta portföljen på Emmaus. Höstens intåg. 

Emma och Hanna är tillbaka i staden. Det är nog en stor anledning till min färgrika värld. När vi vandrar längst göteborg gator, dricker kaffe, handlar klänning(ar), hoppar in på hagabion för tortellini som får smaklökarna att slå piruetter och bara ler mot varandra. Då känns det som om det är hela världen som ler mot mig. Strindberg skrev i Doktor Glas om den speciella auran som omger förälskade kvinnor. Den Auran har omgett oss de senaste dagarna.

Imorgon när jag vaknar kommer min redan utvalda outfit hänga på och vänta på mig, redo att leda mig genom min första skoldag. Hoppas jag hittar fler fina människor  som får mig att se världen ännu mer som den ska vara.

soul, motown etc.