kodachrome

Några dagar i mitt liv.

I tisdags hade jag föreläsning, fikade med mitt finaste indiska ljud på Villa villerkulla och åkte till Bengans för att lyssna på Joel Alme. Den mannen sätter verkligen göteborgspop i nytt perpektiv med sin starka och känslomässiga röst.

I onsdags uttnyttjade jag kbts internet och planerade att lära mig lite om stora ekonomiska tänkare. Tyvärr hade någon i min klass hunnit före till boken och jag var sugen på chai latte, och tröstshopping. Så jag tog en tur i göteborgs skivaffärer innan jag avslutade dagen i shoppingens himmelrike, movieline. En James Stewart -box med fem filmer (tänk hur många timmar söthet det blir, eller ja de flesta av dem är Hitchkock filmer, men James är ju söt) för 149 riksdaler. Ovanliga klipp och intevjuer med Beatles för 39:- Åh Movieline! Så mycket glädje du skänkt mig under åren.

I torsdags var vi tillbaka i dansens och vinets himmelrike, jazzhuset. Tyvärr var DJen en stor besvikelse, men inne i det lilla rummet spelade Emma fina låtar, och det går fint att dansa där med. Om ett tag ska jag spela skivor under discokulan på jazzhuset, det kommer se ut ungefär såhär.

Idag har jag tampats med extraprisletande damer på Netto, lagat lasange, frusit in lunchlådor, suttit i en saccosäck och lyssnat på jazz. Nu är det vidare för ett kvällsäventyr till bollebygd med svartvita filmer. Det är nog lika bra att jag pensionerar mig direkt.

Förresten så älskar jag min nya vippiga klänning, ryamattor och dans mellan röda väggar.

Det är så kallt ute att jag har tår som känslolösa stenar, svidande kinder och röda öron. Snön överallt gör att varje tripp utanför dörren blir en balansgång i jakt på grus och snöfria platser. Det blir en del innetid. Inte mig emot jag skulle kunna spendera hela vintrarna med svartvita filmer och spenatlasange.

Mina vänner håller dock inte med om detta utan tar med mig ut på små äventyr ibland. Över nyår var vi på äventyr i Paris. Där rotade vi igenom gamla kläder, kyrkor och kartböcker.

Igår var Katta här och drack vin. Vi tittade på pojkar, pratade ytliga ting och löste livets stora frågor. Hon bättrade på mitt självförtroende genom att säga att jag var visst var fin nog att få en brunhårig Beatlespojke med skjorta. Jag bestämde mig för att lägga ner alla deppfasoner och tro på henne. Nu nöjer jag mig inte förrän jag hittar en pojk med pottfrilla vars blick bara skär rakt in i mig.

För att avsluta detta kärleksfulla vinterinlägg vill jag ge er en bild som jag råkade springa på häromdagen. Jag får hjärtklappling. Vet inte vad jag ska ta vägen. Har. Aldrig. Blivit. så. Upphetsad. Av. En. Bild.

PS. Här är en liten spellista i all enkelhet som kanske kan göra er vinter lite varmare.