fem - det flummigt påtända.

Nu har det varit tyst om mig länge, sen innan way out west för att vara exakt. Jag har inte haft tid. Veckan har varit späckad av skratt, dans, bergochdalbanor, sol, regn, kändiskärlekar och groggflaskor.

Way out west var utan tvekan tvåtusennioårs festival som jag har sett mest fram emot.  Hur skulle jag inte kunna le utav tanken på att Göteborg skulle fyllas upp med artister i världsklass och fina människor från alla hörn? Speciellt taggad var jag över att Jenny och Maria, två fina norrlandsjäntor som jag lärde känna under en dimmig tid i Australien, skulle ta sig längs hela svearike till Göteborg.

All min förväntan övergick inte i besvikelse. Jenny och Maria gjorde med hjälp utav Andrew Bird, Vampire Weekend, Band of horses, Patrick Wolf, Beata och många fler min helg minnesvärld. Episk.

 
 


Galge



kåtbock

En söndag trött på ett café i Haga.
En måndag på Liseberg med hjärtat i halsgropen.
En tisdag i soliga kungsparken.
En onsdag med stockholmare, nya vänner, skivshopping och sejdeln.
En torsdag i ett soligt Uddevalla med avslappning och gamla vänner.
Det har gjort denna vecka till en väldigt väldigt fin vecka.

Idag kom smällen som sänkte helhetsintrycket.
Idag var dagen då jag skulle ta tag i mitt liv. Jag trotsade skyfallet och cyklade till arbetsförmedlingen.

Det resulterade i en negativ och ledsam upplevelse.
Arbetsförmedlingen kan inte hjälpa oss arbetssökande. Det sa de praktiskt taget själva ("Det bästa är om du tar hjälp av kontakter från tidigare jobb. Det är sådan konkurrens om tjänsterna på platsbanken") "Jaha", tänkte jag. "Och varför slösar jag min tid på att sitta här?" 

Arbetsförmedlingen är passé. 
De fick mig att må dåligt och känna mig meningslös. Jag, som tidigare knappt oroat mig över min arbetslöshet. De som arbetar där kan knappast må så bra de heller, då de dagligen måste försöka hjälpa hundratals människor utan de rätta medlen.
Hela verksamheten borde ses över.

Nu muntrar jag upp mig lite med "Across the Universe". En otroligt flummig film där varje scen är ett litet konstverk. (Visste ni att flummig och påtänd är synonymer enligt word? Jag är påtänd stora delar utav min vakna tid.)



Imorgon tar jag in Göteborg, firar Peters tjugoårsdag och tar med mig Jessica till gamlestans mörka industriområden. Förhoppningsvis väntar dans till morgonkvisten.

Kommentarer
Postat av: marie

sssvvaaarrr: jag ser exakt ut som min pappa gjorde när han var ung när jag har pilotbrillor på mig, haha! Dessutom är min näsa lite för bred för dem..



PUSS

2009-08-22 @ 12:06:20
URL: http://bapaba.blogg.se/
Postat av: Signe

helt klart bäst på way out west var att se antony hegarty repa med hela symfoniorkestern klockan 10 på morgonen liggandes utsträckt i solskenet fem meter ifrån utan ett enda ljud som störde.. himmelskt! vem har för övrigt sagt att det är jobbigt att vara volontär?? ;)

2009-08-30 @ 21:03:32
URL: http://alltlutar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0