tjugotvå - I'm going back home to the west coast
Att fika på ett solfyllt torg och vandra på en isfylld byfjord.
Det är vad man kan hitta på i Uddevalla.
och dricka te, massor utav te.
Coconut Records – West Coast
tjugoett - lean in close to my record player on the floor, so this is what the volume knob's for
Våren har kommit in i mitt liv med stormsteg, föreläsningarna har gått tillbaka till en betryggande gymnasienivå och snön droppar från taken. Jag har plötsligt all tid i världen för att diskutera deal brakers, dejtingsajter och nya tappningar på "fångad av en stormvind" i solen på Haga Nygata.
Den senaste tiden har dimmiga modevisningar med bjudvodka blandats med skivspelande på Jazzhuset och middagar med fina vänner.
Ja för att sammanfatta det hela så är livet ganska skönt, bortsett från små slängar av manodepressivitet men det är inget som inte choklad och solsken kan råda bot på.
Igår var ännu en sådan dag.
Jag mötte mamma i soliga Linné. Vi minglade runt på lägenhetsvisningar och fick skjuts av mäklare. Efter en stor söndagsbrunch med en oändlig våffeltillgång så vandrade vi förbi bion. Klockan var 16.17 och 16.15 började en film som hette "A single man". Planchen såg fin ut men vi hann inte läsa vad den handlade om utan köpte biljetter och fnissade in lagom till reklamen övergick till SFs välkända truddilutt.
Och vilken vacker film Tom Ford hade skapat. Mode, fotografi och skådespelare samarbetade till en röra utav ögongodis. Att inte Colin Firth fick en oscar inatt är för mig fortfarande oförståeligt.
