elva - it's like someone spilled a beer all over the atmosphere

Jag har alltid trott att med hösten kommer regnet, dysterheten, framtidsångesten och alla de jobbiga känslorna. Men ju längre hösten pågår desto mer avlägset blir allt det där jobbiga.

Livet är utomordentligt när jag sitter här i min röda saccosäck och tittar på de soliga hustaken på andra sidan gatan.

Tack sötMarie (stackars hennes svullna fot) för att du är så mysig att hänga med, och sötEllie. Och såklart Eva som låter mig bo här, utan det erbjudandet hade jag antagligen blivit apatisk för att skydda mig från den dystra verkligheten.

Nu ska jag ta min cykel på en sväng runt ett bitande kallt men soligt Göteborg.


http://cargocollective.com/learnsomethingeveryday


tio - I want life in every word to the extent that it's absurd

Jag packade min fina röda resväska och begav mig nio mil söderut, till en liten tvåa på linnegatan för ett tag sen, där fastnade jag.

Hur ska jag hinna åka hem när jag spenderar 90% av min tid och budget på caféer och de andra 10% till dans och lite jobb när det vill till sig?

Synd att jag måste hem och hämta min vinterjacka snart, för vinden börjar bli kylig här på västkusten.

PS. Postal Service låt Clark Gable har en sådan text som får mig att känna igen mig, bli ledsen och glad allt på samma gång.


RSS 2.0